Lajvsommar och superhjältekomplex.

Det har hänt väldigt mycket på sista tiden, både i allmänhet och i hantverksväg. Det måste ha haft något att göra med att jag varit ledig och åkt på lajv bland annat. Jag har på nåder fått tre veckors obetald semester i år. Två av dem vigdes åt lajvet Ödesväv (den sista blir medeltidsveckan och Battle of Wisby, yet to come). En semstervecka gick åt till att sy, packa och preppa, och en för dygnetruntlek i låtsaslandet Tirad, i Enhörningens gamla anrika kampanjevärld.

Här kommer lite bilder från förberedelserna, och det blir inte lite av den varan när det gäller ett lajv som är en vecka långt. Och själva förberedelsefasen pågår ju under hela året, så den är verkligen att betrakta som en stor del av tjusningen med att lajva...

Kalligraferat försättsblad till en lagbok för lajvet.

Mer måleriarbete.

Det blev en ny skylt till det handelshus som min karaktär förestår i lajvstaden Köpevad.

Jag och Olle sydde klänningar till våra gudbarn 3,5 år och 9 månader gamla, som också ville vara med och leka/lajva.

Min älskade pilgrimsväska av hampkypert behövde lagas lite...

Lagningar är fint! Otroligt praktiskt med det lilla facket i det dubbla locket/bakstycket.

Sömnadsförträff i det gröna, med jordgubbar och grillning. Svårslaget underbart!

Mer förträffar med pyssel och läxförhör om lajvvärlden. Kärlek och kaos!

Jag måste erkänna att med åren har lajv blivit väldigt mycket av en materialsport för mig. Jag älskar ju att göra prylarna! Kanske är det för att slippa sticka under stol med det som jag långsamt tassat över i reenachtment eller återskapande eller vad man vill kalla det. Men lajv är mer tillåtande och lekfullt, och en bra arena för att testa vad som är smart och praktiskt. Och det är fortfarande roligt!

Överarkivarie Enok Blåh och färgarmäster och stadsrådsmedlem Alde Blåh.

I år var det tioårsjubileum för mig i min kampanjeroll som färgarmäster Alde Blå. Jag firade det med att bryta loss henne hur det handelshus hon tidigare ägt tillsammans med en vän, så nu förestår Alde ensam den nya Handelshuset Blåh. (Därav skylten ni såg tidigare.) I staden Köpevad som lajvet utspelar sig, sitter föreståndare för de tio handelshusen i stadens råd. Därför är det kul att ha ett handelshus. Jag får ofta frågor om min roll av nya bekanta i lajvsvängen, men eftersom jag började spela henne det året jag fyllde 18 och sedan därefter gjort det en hel vecka varje sommar samt under en mängd smålajv varje år, har det hunnit bli ganska komplicerat... (Alltså, jag är 28 år. Men som ni vet, men slutar inte leka för att man blir gammal, man blir gammal för att man slutar leka! Så länge jag fortsätter att leka tänker jag således inte åldersnojja! ;-)

Vänner i vimlet, just efter att lajvets avslut.

Min roll började som ung lärling i en familj av vävare och färgare när jag var 17-18 år. Jag har spelat mig fram genom åren till det som nu är. Nu är Alde någon sorts mästerhantverkare, storföretagare/entreprenör och rådsfigur, med grava superhjältekomplex. Alde sitter i flera olika råd på olika ställen i lajvvärlden, bydgeråd, stadsråd och folkråd, så hon har en hel del att säga till om. Jag gillar de spelöppningar och spännande möten som det ger mot andra samhällsskikt i den feodala lajvvärlden.

Min roll har gjort en verklig klassresa, och det i realtid. Jag är stolt över det, men det har också orsakat nämnda superhjältekomplex. Tänk Jean d'Arc, typ... Någon som kommer från mycket enkla förhållanden men som är beredd att gå väldigt långt utanför sina givna ramar för att ställa vissa saker tillrätta. Jag är nog lite av en "världsräddarlajvare", och det låter förstås fånigt, men det roar mig och det skäms jag inte över. Det är roligt att få vara lite hjälte ibland, och jag vill gärna ha lite äventyr på semestern! ;-)