Världens vackraste vantar.

De är klara nu, och nästan torra efter valkningen. Nya älsklingsvantarna! Jag blir så glad bara av att se dem, vantarna jag nålband av Kerstins handspunna garner, med ull från fåren Perla och Petra. De luktar gott av såpa och sommar och får. Underbart!

Färdiga, fast före valkningen.

Att valka/tova handspunnet är en väsensskild upplevelse jämfört med industriellt framställda garner. Det är en -helt- annan sak. Att det är så kan man ju lätt gissa förstås, men ändå var det en omvälvande erfarenhet idag. Skillnaden i det handspunna garnets egenskaper framstod extra tydligt eftersom att jag valkade ett par nålbundna sockar i "vanligt" köpe-garn parallellt. 

Efter valkningen, nästan torra.

Lanolinet (ullfettet) som är kvar i det handspunna garnet efter Kerstins försiktiga tvätt underlättar valkningen något enormt. Resultatet blir också bättre än med de kommersiellt framställda garner jag (tyvärr) är van att använda. När vantarna fått rätt storlek var de otroligt täta, och lite hårda nästan, vilket gör dem slitstarka. Det har ju att göra med vilken sorts ull det är och hur hårt/löst garnet är spunnet.

Jag ser redan fram emot hösten då jag får börja använda dem, kan knappt vänta!

/ I.