På söndagsmorgonen på Prolog vaknade jag en halvtimme tidigare än strikt taget nödvändigt och kände mig superalert, pepp och sugen på att äntligen få genomföra den kantvävningsworkshop som jag planerat sedan mitten på februari... Full av förväntan ritade jag upp lite skisser på vår lilla whiteboard, bra ställen på plagg att kantväva... Jag lägger upp en variant här, på inget sätt fullständig, men med några förslag på strategiska och hyffsat väl belagda alternativ för kantvävning. Jag har aldrig sett kantväv just i huvudöppningen på en öppen/knäppt struthätta eller på ett plagg som är snört fram, och plagg bevarade med foder är sällsynta . Men i det första fallet är det så praktiskt att kantväva hela vägen att jag struntar i fyndlösheten, och lite på samma linje tänker jag med den snörda kjorteln. Några sådana fynd finns inte som jag känner till, men väl plagg som är öppna fram och stängts på för mig okänt sätt (Herjolfnes).
Notera att jag inte märkt ut några kraftigt rundade kanter för kantvävning, inga halsringningar till exempel, det är riktigt svårt att få till och jag har aldrig sett belägg för det. |
Alltså, varför ska man bry sig om att lära sig kantväva? Att det är lite som brickvävning vet många, men om man kan bara väva vanliga band, varför ska man bry sig om att sy fast dem i något medan man väver dem? (Det är så kantvävning funkar - man både väver och syr samtidigt!) Vad jag och Maria försökte förmedla med vår workshop var att möjligheterna är nästintill oändliga, och de historiska fynden rikliga. Jag berättade om Herjolfsnes-tekniken respektive London-varianten, men det behöver vi inte gå in på här. Mer konkret så tycker jag att kantvävning är smart att använda för att...
- Väva ihop foder och yttertyg
- Kanta ett plagg i nederkant
- Förstärka kanten längs en rad med knapphål
- Förstärka kanten längs en öppning för snörning
- Förstärka sömmar invändigt eller utvändigt i ett plagg
- Kanta en fickslits
- "Sy ihop" små väskor, och man får ett handtag på köpet!
- "Overlocka" en fransig råkant i ylletyg
- Väva ihop hela tygstycken eller sömmar - istället för "vanlig" söm
Om man ska bortse ifrån vad det finns äldre historiska fynd på, så kan man även med fördel:
- Väva knapphål, på flera olika sätt (Tutorial kommer!)
- Väva med plastslangar, läderremmar eller godisremmar mm.
- Väva fast bjällror, pärlor eller knappar
- Väva fast mönstrade band i tyg
- Väva fast fransar eller toffsar
Ja. Jag har säkert inte fått med allt. Man kan göra mycket med kantväv!
Medan jag ritade på tavlan började workshopdeltagarna droppa in. Först anlände Helena från Svarta Katten, och Chyenne som om jag förstått rätt är producent åt TRIX och Lina, en av mina bästa vänner. Sedan trillade till min stora lättnad en lite nyvaken men ändå samlad Maria in, min pedagogiska bättre hälft och partner in crime. (Hur skulle jag klara mig utan henne?!) Efter det måste jag erkänna att jag inte tänkte mer på vilka fler som anslöt, jag vet bara att workshopen blev tvärfull och att vi var 15 personer, ej inräknat mig och Maria. (Workshopen blev fullbokad bara någon timme efter att föranmälan öppnade - det boostar mitt ego! ;-)
Marias nätta lilla påse med sidenkantväv och fransar. Hur söt som helst! |
Jag visade såklart alla provlappar som vi slitit med att förbereda, den fina blå struthättan som belönats med Lajvsveriges Dräktpris, min snåljåpspåse, bjällerbandet med fastvävda bjällror och alla andra grejer vi förberett. Maria hade också med en massa fina saker, bland annat en underbar liten påse med kantväv i siden och fransar! Maria och jag presenterade tekniken lite snabbt med brickvävningens grundprincip, det här med hålkortssystem, snoddar som tvinnas och binds till ett band av inslag. Så himla skönt att ha Maria där, hon var så kolugn och grundlig! Hon tänker på att att få med även de som inte har en susning om vad vävning går ut på, uppmärksammar mig på om jag använder gåtfulla ord som "varpa", "skäl" och "snoddriktning"!
Hätta med kantväv. |
Sedan delade jag upp deltagarna i två gäng, ett fick följa med mig och lära sig att förbereda ett foder till kantvävning, med invikning av sömsmåner, tråckling och så vidare. Marias gäng började varpa direkt och tanken var väl att de båda grupperna skulle bytas av sen så att alla fick lära sig fodergrejen. Men det tog lite längre tid för våra nybörjare att varpa och komma igång än beräknat, så det blev inte så utan vi försökte få alla att börja väva så fort som möjligt istället.
Duktiga vävare! |
Vi hade tur med lokalen, runt vårt lilla "balkong" där vi höll hus fanns ett räcke på behändig höjd att knyta fast varpen i, och det såg så otroligt rart ut när deltagarna kommit igång och väva där, prydligt uppradade! Här på rad ser vi närmast Patrik, en hantverkare som gjorde ett väldigt gott intryck på mig under hela Prolog. Han satt och spann med slända på hantverkshänget som jag höll i på lördagskvällen, men jag var för upptagen då för att hinna ta några bilder. Näst längst bort sitter Elin, vars fina nålbundna strumpor jag visat bilder på förut, hon är också en superduktig hantverkare som jag bara blir mer och mer imponerad av.
Mikael. |
Mikaels första kantvävning. Han väver på en fodrad och tråcklad provlapp. |
För vissa deltagare, som Mikael här ovan, var det första gången de vävde med brickor överhuvudtaget. Andra, som min kompis Lina, hade vävt mycket förut men för ganska länge sedan. Förutom Lina som gått på Sätergläntan (och dessutom gick på Bäckedal med mig när jag läste textilåret 2001 - 2002) var där också två deltagare som kom färska från Bäckedal direkt.
Lina. "Gammal" Bäckedalselev. |
Färsk Bäckedaling. |
En naturbegåvning! |
Den ena av "Bäckedalingarna" visade mig en jättetuff grej. Hon hade vävt en del förut och utvecklade under workshopen den teknik jag lärde ut för att "vända runt hörn" med kantväven. Vi ska se om jag lyckas beskriva det på rätt sätt, jag har inte hunnit testa själv än! Istället för att jag brukar instruera, att bara låta bli att fästa inslaget i tyget ett par - tre gånger och väva på som ett vanligt band istället när man kommer till ett hörn, gjorde hon en ny grej. Hon lät inslaget gå bara genom de yttersta brickornas skäl, några i taget. Alla brickpar vreds, men inte alla hade ett inslag genom skälet som band snodden.
Den erfarna och experimentellt lagda väverskan, från Bäckedal. |
De brickpar som var närmast tyget gick en "kortare väg" eftersom att inget inslag band snodden där. Genom att upprepa detta, fast successivt öka antalet brickpar som bands, fick hon en skarpare, nästan 90-graders sväng runt sin provlapp. Visserligen förändras spänningen i varpen lite olika i olika brickpar när man gör olika saker med olika brickor, men det funkar och man kan ju efterspänna varpen från andra hållet om det behövs. (Stor reservation för att jag inte fått den här beskrivningen riktigt rätt - jag ska försöka få tag i tjejen via skolan och se om jag kan göra om min beskrivning och göra den lite tydligare.)
Här till vänster är det snygga specialsättet att göra "hörn". Det högra är gjort "på vanligt sätt". |
Helena. |
Helena som vävt ett och annat brickband förut ställde en riktigt intressant fråga. Hon är inte lika mycket medeltidsmupp som jag, utan mer inne på vikingatid och järnålder lite mer allmänt. Hon frågade mig hur det är med äldre fynd av kantvävning. Jag blev lite osäker på det. Från dansk bronsålder -tror- jag att det finns fynd, men vikingatid? Hm. Ja, man lär inte ha "glömt bort" tekniken om den varit i bruk under bronsåldern, men det finns inga fynd som jag känner till. Fast då kom jag på att det klassiska sättet att börja en opstadgån-väv (varptyngd upprättstående vävstol) faktiskt är med ett brickband, och det skulle kanske nästan kunna räknas? Fast det blir ju som inverterad kantvävning, när själva vävens varptrådar utgör inslag i begynnelsebandet. Vet DU något om äldre fynd av kantväv, kanske utomeuropeiska, hör av dig, jag är supernyfiken!
Till de många duktiga nybörjarna hörde Lovisa och Emelie, två tjejer som var otroligt ambitiösa och som jag gärna skulle träffa igen. Så himla kul att se dem jobba så här koncentrerat! Att väva kan vara väldigt meditativt.
Lovisa. |
Emelie. |
Cheyenne väver ett tvåfärgat band i kanten på sin provlapp. |
Till Marias och min förtjusning så kom alla igång med sina vävar och fick med sig projektet hem. Det blev en nära-väven-upplevelse för oss allihop tror jag! Vi gick lite kort igenom lite extra teori på slutet, om att laga, beräkna varplängd och planera hela projekt med kantvävning. Hoppas att folk orkade med det sista, men jag tror det. De flesta verkade riktigt sugna på att fortsätta, och det känns skönt. Då har vi lyckats!
Nu hoppas jag att jag får se lite mer kantväv på lajvkläder framöver och att våra workshopdetagares nya kunskaper sprider sig genom lajvsverige som ringar på vatten. För det är verkligen inte svårt! Som Maria så klokt sa, "Den som har ett hum om hur man handsyr och som kan tänka sig att försöka sig på brickvävning i sin enklaste form - den kan kantväva."
Att planera och genomföra den här workshopen tillsammans har verkligen känts fantastiskt kul! Det har varit kreativt, utmanande och utvecklande hela vägen! Jag har lärt mig massor och träffat supersköna människor. Jag skulle absolut göra om det. Lätt!
Nu gäller det bara att hålla tummarna för att gänget bakom Prolog 2011 (som var det tredje i sitt slag) vill fortsätta att göra fler Prolog. Blir det fler så kommer jag absolut tillbaka och gör ännu bättre workshops och hantverksgrejer. Var du på Prolog och hade lika kul som jag? Vill du också att det ska bli fler Prolog? Har du har fina bilder, film, anteckningar eller annat material från Prolog? Jag vet att arrangörerna jätteglada om du delar med dig genom att mejla det till prolog@lajvkonvent.se Gör't!
/ I.
Vill du veta mer om Prolog rent allmänt, kika på www.lajvkonvent.se!
Fint skrivet fast kanske inte så smickrande bild på min tjocka mage :P Och jag skulle inte räkna Lummi (Emelie) som nybörjare eftersom hon har vävt mycket under tiden på Bäckedal och innan dess också tror jag. Hon har även experimenterat med kantvävning innan workshopen men lyckades inte riktigt 'knäcka koden' för det då om jag minns det rätt
SvaraRadera