Sydda vantar med nålbunden kant i flätteknik.

Nu är det väl ingen som är intresserad av vantar och andra vintersaker längre. Men innan jag glömmer bort dem måste jag få visa hur de blev, mina sydda vantar av återbrukade filtade strumpor, när jag fått på den flätade kanten som jag experimenterade fram i ett tidigare inlägg.

Egenhändig uppfunnen och nålbunden flätteknik på kanten. Visst blev det tufft?!

Det blir väldigt maffigt och är ganska lätt att göra. Jag nålband först två varv i langettsömmen som jag sytt runt om kanten nedtill. Därefter började jag på baksidan av vanten binda "luftmaskor" i en lös "tamp" som jag kallar det när man inte fäster i föregående varv. Efter 12 lösa maskor fäster jag med tre stygn i föregående varv.

När detta är gjort med den ursprungliga arbetstråden introducerar jag ytterligare två på samma sätt genom att trä in i föregående varv, fästa efter min första tamp och fortsätta binda lösa "luftmaskor". De sammanlagt tre "tamparna" läggs alltså in på rad och flätas om varandra innan de fästs ned i föregående varv några styng. Ju fler maskor man tar i föregående varv mellan luftmaskorna, desto mindre expanderar arbetet i storlek på bredden utåt. Jag tog i ganska mycket med ökningarna eftersom att jag tänker filta även den nålbundna kanten vid ett senare tillfälle.

Insidan eller baksidan av vanten, hur man nu vill se det. Flätningen går ihop.

 

Jag lyckades faktiskt till och med få flätningen att gå ihop hyfsat jämnt och fint på baksidan mot där jag började, trots att jag inte är lagd så att jag räknar efter noga först och gör upp en plan. Knepet var att ömsom sy och ömsom fläta ihop tamparna från början med de mötande. Alla "skarvar" döljs av flätningen och blev till min belåtenhet.

 / I.