Herjolfsnesvävens mysterium och drömmen om saffranspannkaka vid havet.

Igår var Maria här och vi hade fullt upp med att dricka te, prata lajv och hantverk samt till slut även väva lite, så det blev inga bilder tagna då. Nu efteråt har jag dokumenterat resultatet av några nya kantvävningsförsök som jag tänkte dela med mig av. Först min favorit som jag velat testa länge. Jag har aldrig sett den i historiska sammanhang, bara fått för mig att jag måste testa om det funkar och se hur användbart det kan bli

Ett osedvanligt snyggt sätt att sammanfoga tygstycken.

Och så baksidan:

Det är alltså två bitar med foder som sammanfogats med kantväven. Väven blir liksom "försänkt" mellan bitarna. Den är i det här fallet gjord med två fyrhålsbrickor, trädda i två hål vardera. Det är inte egentligen en särskilt slitstark söm, men väldigt dekorativ. För att göra den mer hållbar kan man antingen väva ihop stycken som redan är ihopsydda på vanligt sätt, eller kanske ha fler brickor och ha alla hålen trädda. En annan tanke är att väva med ett starkare inslag, kanske rentav vaxad lintråd?

Herjolfsnesväv.

Igår lyckades jag också till min stora förtjusning äntligen komma underfund med hur Herjolfsnesväven fungerar. Min mer analytiskt lagde bättre hälft gjorde en insats och lyckades med sin första kantväv någonsin (som jag satte upp åt honom före frukost) visa mig hur det måste vara gjort. Man behöver ha brickorna liggande platt på ett bord eller liknande, för att varpen ska kunna hamna helt ovanpå ena sidan av tyget. Det hjälper dessutom till att hålla ordning på brickorna som ju blir lite obalanserade av att bara vara trädda i hälften av hålen. Inslaget bildar små stygn på baksidan.

Inga av Herjolfsnesplaggen har rester av foder i sig, men jag valde att ändå ha en linnebaksida på en av provlapparna.

Jag löste också kramp-i-handen-problemet som jag haft tidigare. Det blir tungt i längden att spänna ut väven och hålla upp tyget med egen handkraft. Jag vågar inte ens tänka på hur osmidigt det skulle vara för nybörjare, som våra workshop-deltagare på Prolog till exempel. Jag böjde ihop en sykrok av en gammal kemtvättsgalge av riktigt grov ståltråd som jag enkelt slipade upp en spets på. Igår satte jag kroken i ett bälte om midjan så att arbetet kom på bekvämt avstånd, och vartefter väven växte framåt kunde jag flytta kroken.

Planen är att i framtiden bygga en portabel träställning där två sådana här krokar kan sitta uppmonterade och justeras i längd och läge mot varandra.... Då kan man släppa alltihop och resa sig, brickorna kan inte ramla omkring hursomhelst och jag slipper riskera att få en otäck krok i magen.

Första provlappen med Herjolfsnesväv som maken började på och jag fortsatte med. Lite olika varianter, så det ser lite ojämnt ut kanske.

Jag märkte att vartefter jag vävde med Herjolfsnestekniken ville nålen gärna komma ut som "i genom en ögla" när jag drog ut den mot mig genom tyget. Ungefär som när jag syr knapphålsstygn eller snörhål När jag testade att faktiskt ge efter för att tråden väldigt gärna lade sig så och sydde med ett litet langettstygn blev det såhär prydligt.  Det står ingenstans i litteraturen att Herjolfsnesplaggen har den här varianten, men när jag kikar på bilder så är det inte helt olikt.

Ni kan se att jag i 3/4 av väven här har haft fyllnadstråder inunder på avigsidan

 

Nå, det var allt för idag. Jag ska ta och fira pannkaksdagen (och kvinnodagen) med lite saffranspannkaka nu och dagdrömma om när jag senast åt det, en solig dag vid havet under medeltidsveckan i fjol... 

Här ser ni en kvinna som har det riktigt, riktigt bra! ;-)

Utsikten, ackompanjerad av saffranspankaka och salmbärssylt i goda vänners sällskap. Bättre blir det inte.

/I.