Mer nålbundna strumpor.

Som om det inte var nog med nålbundna strumpor i mitt senaste inlägg, kommer det här några till. Jag vill dela med mig av några bilder på ett par som min vän Elin gjort. Jag fick se dem när jag var på syslöjdsträff på Kalmar nation i tisdags och fastnade för den vackra färgsättningen. Inspiration! Jag älskar ullens naturliga grå nyanser, och vissa färger särskilt framhäver dem så vackert, som de gula och gulbruna kontrasterna här.

Så himla snygga!

Jag har hört från flera olika håll att den här tekniken för att göra häl, ska vara optimal. Jag måste lära mig!

När jag gör randiga strumpor brukar jag använda två nålar samtidigt, och alltså binda två varv "på en gång". Då blir det som två spiraler som växer fram jäms med varandra, och det blir inga skarvar där två färger möts eller byts. Jag har ingen bild vad jag minns av hur det ser ut medan man jobbar, men fördelen med det är att det är så lätt att se att strumporna växer på lika mycket och att de alltså blir lika stora. Man behöver inte räkna så noga och för mig är det en STOR fördel...

De här är nog mina favoritstrumpor!

Garnet till de här köpte jag på Birka förr-förra året när jag bodde där under en vikingamarknad. Där var två kvinnor som färgade på plats över öppen eld och jag köpte på mig flera famnar garn för att jag tyckte så mycket om de här eldsjälarna, garnerna och hela deras koncept. Dessa är färgade med björklöv som ger gult och ljung som ibland ger grönt, med vissa betmedel och framförallt på grått garn. Färgerna får mig alltid att tänka på en av mina favoritefterrätter, citron- och limepaj med maräng.... Mmm! ;-)

Och apropå citron - jag  har ett hett tips eller två till alla er som också nålbinder och valkar era saker med såpa.

Såpa med citrondoft! Underbart till både städning och valkning!

Träverktyget som står lutat mot flaskan är en fantastisk sak som jag köpt från Sätergläntans butik. Jag kommer inte ihåg alls vad de menade att den skulle användas till men det var något helt annat än jag trodde i alla fall. När jag fick syn på det här lilla verktyget såg jag direkt att det skulle underlätta valkning av nålbundna saker.

Det liknar precis en miniatyr av en "vadmalsdragare" som jag använde till min hemvävda vadmal en gång i tiden. Den var kanske en meter lång, 40 cm bred och gjord av en stor trädstam med liknande tandning utsågad grovt. Dragaren hade tre stora handtag på ovansidan som (minst) tre personer stod och drog i fram och tillbaka. Tyngden och friktionen får det fuktiga ylletyget som ligger i press därunder att valkas. Handtag är alltid en bra grej, det spar otroligt mycket energi och ger större precision på de flesta verktyg. Min lilla valkningsmojäng fungerar otroligt bra och gör valkningen både snabbare och roligare. Jag hittar inte min lilla "valkdragare" på butikens hemsida nu, men det går säkert att kontakta dem om man vill köpa en.

"Valkdragaren" in action.

Imorgon kommer Jessica hit och vi ska gå igenom lite basic-sömnad och se om vi kan göra ett bra grundmönster till henne. Och hinner jag ska jag påbörja lilla Signes strumpor. Min bästa kompis dotter ska åka med på lajv, och eftersom hon bara är drygt ett och etthalvt, växer så det knakar och ganska sällan kommer iväg på dylika äventyr vill inte hennes föräldrar köpa riktiga lajvskor åt henne. Men de har beställt ett par nålbundna strumpor som rejält valkade och försedda med lädersula nog ska duga som skodon en kort stund åt fröken. Jag ska göra dem i hennes älsklingsfärg och hoppas verkligen att hon kommer att tycka om att ha dem på sig!

Nåväl. Det är lördagkväll och slutskrivet.

Nu ska jag faktiskt ta ett bad innan det är dags att snöra på sig korsetten och bege sig iväg till Peters födelsedags-cockatilparty.

/I.