Nybankat bälte och Lajvsveriges Dräktpris.

Till förra helgens lajv bankade jag även ihop ett nytt bälte som jag blev väldigt nöjd med. Jag har gjutit en del av ströningarna själv i sandform hemma, samt ägnat mig åt att prägla lite tjusigare kanter på remmen. Att ägna lite extra uppmärksamhet åt kanter, det ger mycket för helhetsintrycket oavsett vad man slöjdar i/med/på tycker jag.

Ett snyggt bälte gör otroligt mycket för en dräkt!

Symetri är viktigt, liksom att längden på bälte är anpassad till överplaggets längd.

Sedan gillar jag genomtänkta kontraster, som här. Men jag lägger in en brasklapp om medeltidsmänniskans möjligheter att rödfärga läder, dock. Jag vet att det står om läderinfärgning i Pritchard's Dress Accessoires och får återkomma om det.

Sedan har jag fått anledning att ta nya fina bilder på en struthätta jag sydde i somras. Jag har nämligen tävlat med den i Lajvsveriges dräktpristävling, i kategorin "Bästa textilhantverk". Idag fick jag äntligen besked om hur det gått. Jag vann faktiskt! Härligt, för priset är ett presentkort på 1000:-, som gäller för tyg hos Korps Handelsbod Och tyg, det gör ju jag av med en del, så det kommer nog väl till pass! 

Mönster
Mönstret till hättan är till formen inspirerat av ett Londonfynd (1300-tal), men jag har valt bort kilarna för att få ett renare formintryck.

Sömnad
Yttertyget är en vejdeblå yllekypert från Handelsgillet och fodret är ett mjukt och ofärgat men i varpen blekt råsiden, diamantkypert från Svarta Katten. Hättan är helt handsydd med ofärgad vaxad lintråd och sammanfogad med en ålderdomlig teknik där en enda söm både fållar och binder samman foder och yttertyg. I kanterna runt om hättan är yttertyget vikt om fodret och nedsytt över en egenfärgad indigoblå sländspunnen snodd för att få en jämn och stark övergång. Dessutom avslutas hättan med en brickbandsvävd kantväv där det blå garnet är egenhändigt färgat. Väven är gjord med sex små hornbrickor och inslaget är i det indigofärgade garnet, som smälter väl ihop med yttertygets färg och gör infästningen nästan osynlig. Kantvävens skarv sitter mitt bak och döljs vanligtvis av strutens fall.

Jag är riktigt nöjd med hur kantväven i rött och blått runt hättan blev.

Knappar
I stället för att sy knapphål har jag kommit på att man kan låta bli att fästa kantväven med jämna mellanrum, så att det har bildats öppningar för knapparna. Knapparna är i sin tur instuckna mellan tygkanten och kantväven och hålls på plats på baksidan med snodd av egengarvat sämskskinn. Detta för att knapparna ska kunna tas loss om man vill byta dem eller behöver tvätta hättan. Knapparna är köpta , men valda med omsorg för att färgen på de röda granaterna ska passa till det röda i kantväven.

Struten
Fodret går inte ner hela vägen i struten, vilket gör att struten är sluten. Längst ut i struten har jag sytt in två små hemgjutna tennknappar för att ge lite tyngd och det rätta fallet. Den kan med en god sving även användas i självförsvar om någon beundrare skulle bli för närgången...

Såhär glad och stolt blev jag över att vinna!