Signes nålbundna strumpor och min specialteknik.

Idag mitt under en rafflande föreläsning om språkstörningar hos tvåspråkiga barn blev Signes strumpor klara. Inprovning blir troligen på söndag, och med lite flyt ska de passa. Det är lurigt med tjockt garn, eftersom strumpornas innerstorlek då kan skilja sig ganska mycket från yttermåttet. Jag gjorde fröken Signes strumpor i hennes älsklingsfärg, fastän mitt trademark annars är randigt.

Lila, tjockt entrådigt garn, lite likt Lovvika.

Jag föredrar verkligen att nålbinda randigt, men jag har min egen lilla teknik för det. Annars är det mer vanligt att göra som jag berättade förut om att till exempel Elin gör. Hennes strumpor är galet snygga och när hon skarvar ihop färgerna med varandra ser det ut såhär;

Så himla snygga!

Om man istället rotar ihop lite vinterkläder som jag gjort under åren och som ligger och skräpar i vår hall ser det mer ut såhär;

Ränderna går aldrig ur. Och inga färgskarvar synes, så långt ögat når.

Egen och egen, jag vet. Det är ju klart att det inte är "min egen teknik" och att det säkerligen finns fler som nålbinder såhär, utan att skarva ihop färgerna. Men jag har under rätt många år inte träffat någon som gör så här. Jag känner inte heller till någon bok som beskriver den här varianten, trots att det finns ganska mycket litteratur om nålbinding. Men nu har jag ju lärt ut min favoitteknik rätt länge och det börjar dyka upp fler bilder på nålbundna saker i den vilket känns jättekul.

Om det finns några fördelar annat än subjektivt estetiska värden så är det att det är lättare att hålla kolla på att två vantar eller strumpor som man jobbar med samtidigt, att de verkligen blir lika stora. Knepet är att man har två varv påbörjade samtidigt, kanske rentav två nålar trädda på samma arbete. Fast man börjar precis som vanligt... Vi ska se om jag kan visa med en bildserie, hur man går tillväga. Ber om ursäkt om bilderna är lite snurriga, det är Blogger som vänder dem tokigt, men ni kan säkert hänga med ändå.

Man börjar som vanligt med en "uppläggningsremsa"...

Man lägger upp så många maskor som man ska ha, och här valde jag att "vända" runt min "början" en gång också för att få ett bredare grått fält i början på tån på strumpan som det här ska bli.

Sedan bara "trär jag i" en kontrasterande färg

Här ser ni början till en ögla, som inte är knuten på något sätt utan bara sydd.

En början.

När man väl har en ögla är det bara att börja binda, så blir det fler

När det ser ut såhär kan jag binda på med min vanliga teknik, "två nya, två bakom tummen."

Dags att öka med det vita garnet så att jag kommer runt.

Nu kan jag inte fortsätta binda med det vita garnet, utan får greppa det grå garnets nål och binda vidare ett varv med det.

Då blir det ju så att jag binder med det grå garnet i det vita föregående varvet, och randningen kan börja.

Så här fint växer de båda nålbundna spiralerna om varandra.

Strumptårna växer på sig. Jag jobbar parallellt med båda.

Blev det tydligt nu, hur man gör?
Hur Signes strumpor passade och vad det blir av kvällens påbörjade randiga nålbinding får ni veta efter helgen, för jag kommer att ha fullt upp med jobb och plugg.

/ I.