Skorna...

Inprovning och tillskärning av remmarnas längd.

För en vecka sedan fick jag mina nya fina 1300-talsskor som jag beställt. De är rätt sent trettonhundra-någonting, med krenelering, spetsig tå och allt. Nu har jag ägnat hela medeltidsveckan åt att gå in dem, både med patinor och utan. De funkar jättebra, jag är så himla nöjd! Väl hemma nu har jag tvättat dammet av dem försiktigt med lädertvål och ska smörja in dem igen med Morjärvs skinnsmorning när de torkat.

Efter en dags användning.

De är sydda av min kompis Ludvig från Bäckedal, som numera är skomakare till yrket. (Spännena är av brons och det är Burr på Historiska Fynd som gjort dem) Ludde syr för hand på gammalt sätt med svinborst istället för nål, för att inte hålen som tråden går igenom ska bli onödigt stora. Det skulle jag vilja testa någon gång! Och det gav verkligen resultat. När jag skulle blöta upp skorna för att gå in dem (skor som vändsys vänds blöta, och därefter brukar lädret hårdna) fick jag hälla vatten i skorna, för hur länge jag än stod i badkaret med vatten upp till fotknölarna ville det inte läcka in genom sömmarna! Jag är grundligt impregnerad! ;-)

Otroligt elegant krenelering, tycker jag!

Formmässigt så är de efter ett 1400-talsfynd från Tyskland, men påminner också om ett från Helgeandsholmen i Stockholm, men utan den mystiska söm som syr fast skons skaft vid nederdelen som finns på originalet. Det ser enligt Ludvig nästan ut som om man sparat på ovandelen och sytt på en ny sko nedanpå, när den första nötts sönder. Inte helt otroligt, tycker jag.

Efter en vecka och ett stort slag ser skorna ut såhär, nästan helt "ingångna".

Mina skor är om jag minns rätt i ett lite extra exklusivt vegetailgarvat italienskt läder, med sula i ett autentiskt ekbarkgarvat engelskt som tydligen är mycket svårt att få tag på. Jag är övertygad om att de är väl värda sitt pris, och mer ändå eftersom jag fick ett kompispris, men ännu viktigare är att de är snygga och kommer att hålla länge om jag sköter om dem. Jag funderar på att själv sy på en liten "plös" för att göra dem ännu mer vattensäkra och kanske kosta på mig ytterligare två spännen av samma sort på varje sko, för att göra dem ännu lite snyggare...

"Med ett par bra skor kan man gå hur långt som helst."

/ I.


Ps!

Kika gärna in på www.ludvigs.nu om du gillade mina skor och vill se vad han kan mer!

Londonbälte och mönsterkonstruktion.

Äntligen är mitt Londonbälte monterat och klart! Det blev så sött! Vi får se hur det blir med beslagen, om jag ids göra dem själv eller kostar på mig att specialbeställa dem...

Knappt två meter silkesbrickbandsbälte.

Jag väntar nog med det tills i höst oavsett, för jag har redan tömt spargrisen för att kunna beställa ett par skor av min kompis Ludvig som jag ska få till Medeltidsveckan. Det kommer att bli ett par liknande hans egna, och jag kan knappt vänta på att få se dem!

Ludvigs 1400-talsskor, efter ett tyskt fynd.

Helgen har i övrigt ägnats åt toilleknåp och mönsterkonstruktion av den klänning som ska bäras tillsammans med ovan nämnda bälte och nybeställda skor. Tyget är en tunn vejdeblå kypert från Medeltidsmode som jag förälskat mig fullständigt i.

Klänningstyget tillsammans med mitt precis färdigvävda bältesband.

Jag kallar projektet "Visbyklänningen" och tänker mig det färdiga plagget typ såhär, om ni ursäktar allmän assymetri och dylikt elände:

Det blir alltså en figurnära cotthardie med tallriksärm ("grande assiette") för att optimera rörelsefriheten i plagget. Jag känner mig inte sugen på knappar egentligen, så jag tänker mig snörning fram. Och så blir det knappar, troligen tygknappar, bak i ärmen så långt upp som jag orkar. Vi får se. Sömmarna har jag lekt lite med, precis som jag gjorde med Linneas brudklänning. Det roar mig!

Fina Olle hjälpte mig att prova in ärmen, som är den konstruktionsmässigt mest spännande delen på ett sådant här plagg.

Ärmkilen fram provas in.

Det är ovärt att göra två testärmar. Och snett är vackert!

Notera att sidsömmen är starkt bakåtskjuten, mest på lek.

Det är en början, i alla fall.

Jag är klar med pappersmönstret nu som jag gjort utifrån toillen, men bilderna på det är ju inte så spännande. Fortsättning på klänningsprojektet följer. Jag längtar efter att sätta saxen i tyget, men jag jobbar mycket nu och är så trött när jag kommer hem att jag inte riktigt törs. Man måste vara mätt, glad och skärpt när man ger sig in i tillskärarmomentet.


/ I.