Världens vackraste vantar.

De är klara nu, och nästan torra efter valkningen. Nya älsklingsvantarna! Jag blir så glad bara av att se dem, vantarna jag nålband av Kerstins handspunna garner, med ull från fåren Perla och Petra. De luktar gott av såpa och sommar och får. Underbart!

Färdiga, fast före valkningen.

Att valka/tova handspunnet är en väsensskild upplevelse jämfört med industriellt framställda garner. Det är en -helt- annan sak. Att det är så kan man ju lätt gissa förstås, men ändå var det en omvälvande erfarenhet idag. Skillnaden i det handspunna garnets egenskaper framstod extra tydligt eftersom att jag valkade ett par nålbundna sockar i "vanligt" köpe-garn parallellt. 

Efter valkningen, nästan torra.

Lanolinet (ullfettet) som är kvar i det handspunna garnet efter Kerstins försiktiga tvätt underlättar valkningen något enormt. Resultatet blir också bättre än med de kommersiellt framställda garner jag (tyvärr) är van att använda. När vantarna fått rätt storlek var de otroligt täta, och lite hårda nästan, vilket gör dem slitstarka. Det har ju att göra med vilken sorts ull det är och hur hårt/löst garnet är spunnet.

Jag ser redan fram emot hösten då jag får börja använda dem, kan knappt vänta!

/ I.

Vantar.

Jag har tenta i Barnlogopedi på fredag, och efter helgen börjar min första praktikperiod. Det känns spännande, och skrämmande. Under den här veckan förbereder jag mig genom att skriva jag övningstentor vid datorn, men kör lite nålbindningspauser mellan varven i terapeutiskt syfte. Dels är det lugnande i största allmänhet och bra mot tentastress. Men det är också så att min gamla trotjänare till laptop blir så varm av skrivandet att mina fingertoppar torkar ut och spricker sönder... Och ullfettet (lanolinet) i det handspunna och otvättade garnet är otroligt läkande för just torrsprickor. Medge att det är en rätt bra ursäkt för att få nålbinda!

Älsklingsgarnet blir till älsklingsvantar.

Vantarna som jag jobbar med artar sig bra, tycker jag. Ullen luktar fantastiskt och jag blir glad ända in i märgen av att jobba med den, samtidigt som sorgsna studentfingrar får sig en skön stund. Som ni ser har jag en mörk och en ljus nål. Det roar mig att binda med en nål i samma färg som garnet, men det hjälper faktiskt att ha en nål som kontrasterar mot garnets färg i föregående varv när man ska plocka bakom tummen, man ser bättre då. Jag tänker att vantarna ska bli riktigt täta, tjocka och varma när de är klara, så jag plockar tre maskor istället för två bakom tummen som jag brukar. Då lägger sig stygnen tätare ihop och det blir tjockare.

Svärmors filtade Odd Molly-strumpor har fått nytt liv som mina vårvantar!

Ja, det har blivit ett par vantar till som är i princip färdiga. Jag gick förbi hemslöjdens skyltfönster en dag och såg vantar och muddar av gamla stickade ylletröjor. De var faktiskt ganska fula och jag blev genast otroligt motiverad att göra något bättre.

Jag syftar på en numera rätt klassisk och kanske nästan uttjatad återbruksteknik i "moderna" hemslöjdskretsar. Man filtar (med flit eller oflit) en stickad ylletröja (eller vad man nu har) i tvättmaskinen på 60 grader bara genom att tvätta det. Sedan brukar det gå fint att klippa i det filtade, det blir som ett tjockt tyg med viss stretch kvar i sig. Och att utnyttja formen på de plagg man använt för att göra nya är ju lätt. Svärmors strumpor hade precis rätt bredd och längd för att bli vantar åt mig i sitt nästa liv, det blev nästan inget spill alls vilket känns lyckat.

Att göra vantar eller muddar på det här sättet måste var typ bland det enklaste man kan slöjda! Jag sydde mina vantar av tre stora bitar, med vanliga langettstygn i ett indigofärgat tvåtrådigt garn. Det tog kanske en timme, så fort gick det. När jag sedan gav dem en omgång vid valkbrädan kröp sömmen liksom in i vanten och "försvann" väldigt smidigt. Den lite mer vågade kanske bara slänger in dem i tvättmaskinen igen en omgång och hoppas att de formar till sig snyggt? Superlätt!

"Imagine the fire". Jag vill brodera mer på dem! Mer dekorationer behövs!

De blå Odd Molly-vantarna ska få en nålbunden, kanske flätad kant. Möjligen lite broderier? Det blir något att mysa med i fikarummet under praktiken nästa vecka, kanske. Kreativ spontanslöjd är min bästa avkoppling, och en lagom grej att prata om med nya människor... Det blir bra. Mönstret på vantarna hittade jag förresten i den klassiska Tova-boken av Gunilla Paetau Sjöberg.

När jag rotade runt efter ett lämpligt foder till mina nya vantar hittade jag ett par påbörjade i samma mönster, utklippta för länge sedan i mitt egengarvade fårskinn från Bäckedal. De var lite för stora och fluffiga för att passa riktigt bra i de filtade vantarna, men det känns ju klart påkallat att göra färdigt ett par sydda tygvantar med detta fårskinnsfoder som jag kan ha i återskapandet någon gång... Lägger med en bild på det blivande fluff-fodret så att ni ser principen för mönstret - superenkelt!

Egengarvat fårskinn.

Egengarvat skinn är en precis lika skön, glad och speciell känsla som egenspunnet garn. Å vad jag saknar att ha möjlighet att garva lite större saker! Jag har garvat en och annan lax hemma, men fårskinn är knepigare. Man måste ha rejäla verktyg och torkmöjligheter... Mm. Det kniper i folkhögskoletarmen känner jag.

/I.

Signe rocks my socks!

Idag har Signe 19 månader gammal fått pröva sina nya strumpor, och till bådas vår förtjusning passade de alldeles utmärkt! Det var härligt att se hur fin hon blev i sina medeltidskläder som mamma Cilla sytt, och hur glad hon blev över de lila sockarna. "Iiila" sade Signe och pekade nöjt på sina sockbeklädda fötter. "Iiila" kom det sedan igen, och hon pekade på sin tröja och sen igen på sin jacka som hängde i hallen.... "Iiila!"

Ja se barn!

Snygga sockar!

Fröken var riktigt duktig på att posera också och jag fick den ömma moderns tillåtelse att dela med mig av bilderna. Här ser vi alltså en del av Signes outfit för Gyllenehjortenlajvet Tid För Trohet, en grön kjortel med sidenfoder i halslinningen samt en liten sidenhalsduk för värmens skull. På fötterna synes de nya tossorna dock ännu utan den utlovade läderskoningen.

Väl hemma åt jag en kaka eller två och avslutade de randiga små sockorna som jag gjorde tiger-tutorial om här om dagen. De är i mjukt ekologiskt tvåtrådigt alpackagarn ("Viking" hette det visst) som filtar sig väldigt fint. Jag har faktiskt hunnit valka både dem och de lila idag men ännu återstår som sagt att sätta en liten lädersula på dem. Mysigt och inspirerande att göra barnstrumpor men inte alls så snabbjobbat som man kanske kan tro.

Strumpor på tork...

Förresten! Idag fick jag ett erbjudande om en ny spinnrock, redan imorgon hoppas jag kunna hämta hem den. Fast det krockar lite med Marias syjunta på Kalmar nation, vi får se om jag hinner med båda eller vilket det blir. Ska bli skönt med en fungerande spinnrock!

/ I.

Mer nålbundna strumpor.

Som om det inte var nog med nålbundna strumpor i mitt senaste inlägg, kommer det här några till. Jag vill dela med mig av några bilder på ett par som min vän Elin gjort. Jag fick se dem när jag var på syslöjdsträff på Kalmar nation i tisdags och fastnade för den vackra färgsättningen. Inspiration! Jag älskar ullens naturliga grå nyanser, och vissa färger särskilt framhäver dem så vackert, som de gula och gulbruna kontrasterna här.

Så himla snygga!

Jag har hört från flera olika håll att den här tekniken för att göra häl, ska vara optimal. Jag måste lära mig!

När jag gör randiga strumpor brukar jag använda två nålar samtidigt, och alltså binda två varv "på en gång". Då blir det som två spiraler som växer fram jäms med varandra, och det blir inga skarvar där två färger möts eller byts. Jag har ingen bild vad jag minns av hur det ser ut medan man jobbar, men fördelen med det är att det är så lätt att se att strumporna växer på lika mycket och att de alltså blir lika stora. Man behöver inte räkna så noga och för mig är det en STOR fördel...

De här är nog mina favoritstrumpor!

Garnet till de här köpte jag på Birka förr-förra året när jag bodde där under en vikingamarknad. Där var två kvinnor som färgade på plats över öppen eld och jag köpte på mig flera famnar garn för att jag tyckte så mycket om de här eldsjälarna, garnerna och hela deras koncept. Dessa är färgade med björklöv som ger gult och ljung som ibland ger grönt, med vissa betmedel och framförallt på grått garn. Färgerna får mig alltid att tänka på en av mina favoritefterrätter, citron- och limepaj med maräng.... Mmm! ;-)

Och apropå citron - jag  har ett hett tips eller två till alla er som också nålbinder och valkar era saker med såpa.

Såpa med citrondoft! Underbart till både städning och valkning!

Träverktyget som står lutat mot flaskan är en fantastisk sak som jag köpt från Sätergläntans butik. Jag kommer inte ihåg alls vad de menade att den skulle användas till men det var något helt annat än jag trodde i alla fall. När jag fick syn på det här lilla verktyget såg jag direkt att det skulle underlätta valkning av nålbundna saker.

Det liknar precis en miniatyr av en "vadmalsdragare" som jag använde till min hemvävda vadmal en gång i tiden. Den var kanske en meter lång, 40 cm bred och gjord av en stor trädstam med liknande tandning utsågad grovt. Dragaren hade tre stora handtag på ovansidan som (minst) tre personer stod och drog i fram och tillbaka. Tyngden och friktionen får det fuktiga ylletyget som ligger i press därunder att valkas. Handtag är alltid en bra grej, det spar otroligt mycket energi och ger större precision på de flesta verktyg. Min lilla valkningsmojäng fungerar otroligt bra och gör valkningen både snabbare och roligare. Jag hittar inte min lilla "valkdragare" på butikens hemsida nu, men det går säkert att kontakta dem om man vill köpa en.

"Valkdragaren" in action.

Imorgon kommer Jessica hit och vi ska gå igenom lite basic-sömnad och se om vi kan göra ett bra grundmönster till henne. Och hinner jag ska jag påbörja lilla Signes strumpor. Min bästa kompis dotter ska åka med på lajv, och eftersom hon bara är drygt ett och etthalvt, växer så det knakar och ganska sällan kommer iväg på dylika äventyr vill inte hennes föräldrar köpa riktiga lajvskor åt henne. Men de har beställt ett par nålbundna strumpor som rejält valkade och försedda med lädersula nog ska duga som skodon en kort stund åt fröken. Jag ska göra dem i hennes älsklingsfärg och hoppas verkligen att hon kommer att tycka om att ha dem på sig!

Nåväl. Det är lördagkväll och slutskrivet.

Nu ska jag faktiskt ta ett bad innan det är dags att snöra på sig korsetten och bege sig iväg till Peters födelsedags-cockatilparty.

/I.